22 dagar

Idag när jag satt på historian, kollade jag lite i min almanacka för att fördriva tiden. Jag räknade antalet skoldagar fram till studenten och kom fram till det helt galet låga talet 22.
22 kan ju både vara mycket och lite, fyller man 22 år så tycker man att det är ganska mycket, men om det bara är 22 dagar kvar på gymnasiet då är det rätt lite.

Bara 25 dagar kvar med klassen, bara 22 dagar med skolplikt, bara 22 dagar kvar med ett studiebidrag på 1015 kr, bara 22 dagar att göra 5 inlämningar/prov på, men tyvärr även så mycket som 22 dagar tills vi får springa ut i vita mössor och skrika och vara allmänt galna :D

Men jag längtar ju...

Om någon läste mitt förra inlägg så låter det som att jag inte alls ser fram emot studenten. Men det gör jag faktiskt. Jag vill stå där på flaket och vara ansvarslös i alla fall för en dag.
Jag vill verkligen ta studenten och jag vill flytta hemifrån och få nya vänner och lära mig nya saker. Men en liten del av mig vill ha det som det är just nu, och undrar varför måste man ändra på saker.

Tre år...

Nu har jag snart gått tre år på gymnasiet, tre år som både gått snabbt och långsamt på samma gång.
Jag har många gånger under årens lopp längtat till studenten och tyckt att det är alldeles för lång tid kvar. Men nu när vi snart är där så tycker jag att det är alldeles för kort tid kvar.
För nu i år, efter tre år med samma klass har jag insett att jag bara känner några få i den. Jag har även insett att det finns många i klassen jag skulle vilja lära känna bättre. Varför tog jag aldrig chansen till det under dessa tre år, varför insåg jag det aldrig tidigare?
Hur konstigt det än låter så kommer jag sakna människor som jag knappt känner.

Men det är inte bara ångest över att ha gått miste om en/några potentiella vänskaper.
Det är även det att vännerna som man har kommer spridas för vinden om bara några månader. Tillsammans med dem har jag upplevt många fina saker och haft väldigt roligt med. Men om några månader kommer vi allihop sitta i varsitt studentrum spridda över Sverige eller kanske till och med utomlands.


Detta låter helt knäppt, men jag vill inte ta studenten. Inte än i alla fall, tiden går på tok för fort. Om det är någon som har en tidsvändare där ute, så ge den till mig. Det finns så mycket som jag vill hinna med och så mycket som jag vill uppleva igen :)

Blogga alltså...

Då har man blivit med blogg då.

Jag har länge känt att jag har ett behov att skriva av mig ibland, så nu tog jag tag i de och beslutade mig för att börja blogga.
Min tanke är att iaf hålla upp bloggen fram till studenten, den kommer innehålla mina tankar om framtiden och om nu.

Kanske kommer bloggen göra någon glad eller få någon att flina åt mig. Det återstår att se. Om någon läser och kommenterar är det kul, men annars fullgör den ju ändå sitt syfte att låta mig skriva av mig. :)