Ålder är en väldigt underlig sak. Jag minns när jag var på ett läger när jag var liten, 12 år, så tyckte jag att de äldsta på lägret var jättevuxna. Och så minns jag dem än idag, men när jag börjar räkna på åren så har jag kommit fram till att de "bara" var 16-17 år vid det tillfället. Och det är rätt galet, för jag såg inte mig själv som så himla vuxen när jag var så gammal.
Och nu när jag är 19 så känner jag mig fortfarande inte särskilt vuxen, men helt plötslig börjar kompisar som jag alltid sett som yngre att fylla myndiga. Och det känns lite jobbigt, för då inser jag att jag faktiskt är äldre än vad jag känner mig.
Man slutar inte leka för att man blir vuxen, man blir vuxen för att man slutar leka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar