Var med om en ganska intressant händelse för ett par år sedan. Jag ska dela med mig om den om ni vill veta, fast jag berättar ändå.
Jo, som sagt för två år sedan när jag kom till scoutmötet så hade mina kompisar ytagit med sig en ny kompis. Jag tittade på honom och... "Honom känner jag igen" Han heter ju Rikard" "Jag har träffat honom förut" "Varför vet jag vad killen heter?" "Känner jag honom?".
Sedan presenterar mina kompisar honom för mig som just Rikard. Detta gör mig bara ännu mer förvirrad och under resten av kvällen maler tankarna i bakhuvudet. Ni vet den där irriterande känslan av att ju mer man tänkerefter desto dimmigare blir minnena, ungefär som när man försöker minnas sina drömmar.
Idag kom jag att tänka på detta igen, eftersom jag aldrig löste det, och jag beskriver händelsen för mina föräldrar. Efter jag jag beskrivit killen för dem, så kommer de fram till att jag lekte med honom när jag var 1 år och att jag senare träffat honom igen någon gång när jag var 5 år. Så på något sätt hade jag minnen av honom som plockades fram när han helt plötsligt dök upp igen. Helt galet :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar