Hitta guldkornen i dina minnen och spara dem

Kände mig lite sentimental idag.. :P

Ibland önskar jag att jag var riktigt bra på någon sport, att jag verkligen kunde spela fotboll eller innebandy. Under min grundskoletid var jag alltid bland dem som blev valda sist när det var lagindelning. Det var inte särskilt kul, men jag förstod dem ändå. Jag var inte särskilt bra. :P
Även under min gymnasietid gillade jag idrotten, att få spela fotboll, innebandy och andra lagsporter med klasskompisarna. Vi var inte bästa vänner, men när man spelade gjorde det ingen skillnad (inte för mig iaf). Jag hade kul, visst gjorde jag en hel del pinsamma saker, så som att springa rakt mot folk i mitt eget lag och hindra dem. Det var pinsamt för stunden, men antagligen bara jag som minns det efteråt. Problemet var att jag fortfarande inte var bra på det, jag kunde faktiskt inte spela fotboll. :P
Men typ sista gympalektionen så  blev det äntligen en chans för mig att visa mig på styva linan, för det finns en sport som jag faktiskt kan sträcka mig så långt att säga att jag faktiskt är rätt bra på. Badminton! Så denna lektion skulle vi då spela badminton, och jag hamnade med en kille i min klass som är en sån där som är bäst på allt. Och tillsammans slår vi resten av klassen med hästlängder, det var så himla kul att äntligen få vara bra på något. :)

Den känslan jag fick då kommer jag alltid ha med mig, det är något som man kan tänka på när man är nere och känner att man inte duger till.